Bloggarkiv

The origins of Magic in Middle-earth… and Earth

Saruman

The nature of magic in Middle-earth, as the story is retold by J.R.R. Tolkien and Iron Crown Enterprises Middle-earth Role Playing (MERP) game, may be summarized as the partaking as a singer of the Music of the Ainur or Ainulindalë. With this music the Ainur, who later took the corporeal forms of the Valar and Maiar, created Arda – the World. The Supreme Being, or creator god in Tolkien’s recount of the mythical prehistory of the world, is Eru Ilúvatar. If the Ainur, who were created by Eru as the children of his thought, are seen as the heavenly Choir, Eru himself is the Great Conductor. Thus the act of creation is a magical act performed by the gods (i.e. Ainur), which all magic – both high and low – tries to emulate. Magic is the prerogative of the immortal inhabitants of Arda, the Valar, Maiar and Elves, who’s home lies in Valinor of the Undying Lands. When returning to Middle-earth the Elves brought magical knowledge and lore with them, as taught to them by the Valar and Maiar. Thus, knowledge of magic had also become the possession and even birthright amongst some men of Middle-earth, through Elvish intervention.

CelebornMost prominently the High Men, or Nûmenóreans, had come to master the magical arts through their communion and racial intermingling with the Elves. Athough not immortal themselves, the Nûmenóreans once lived for several centuries with perfect health, resembling how the Bible depicts the first Men in Genesis before sin sealed their lives with the 120 years limit. As their royal and Elvish bloodlines became watered-down and spoiled through intercourse with the middle and low men of Middle-earth, their race also dwindled and their longevity shortened. After the fall of Nûmenór the remaining faithful settled permanently in North-Western Endor and created the twin kingdoms of Arnor and Gondor, and later became the Dúnedain during the Third Age. Still, these high men and descendents of the ancient Nûmenóreans live much longer compared to the other mannish races, and they also possess knowledge of magic, astrology and alchemy, mostly used for good and noble ends. They have also continued their cooperation with the Elves, especially in Lindon and Rivendell, until T.A. 1640.

Together with the Elves and the Ishtari (Wizards), it is mainly the Dùnedain who possess knowledge of divine and good magic, although some of that knowledge has spilled over also to other cohabitant mannish races in a much lesser degree, such as the Dunlendings and the Northmen of Rhovanion, besides the rural and urban common men of Eriador and Gondor. This type of magic may be divided into either two (MERP) or three (Rolemaster) categories or realms, that of Essence (MERP/RM), Channeling (MERP/RM) and Mentalism (RM). Knowledge of Essencegaladriel2.jpg produce Mages while that of Channeling produce Animists or Clerics. The Dunlending clans I imagine, being drawn on the Gallic culture, do have their own Animists which is the equivalent of Druids. The magical lore of the Druids are drawn from earlier sources than that of the Nûmenóreans but I imagine that they learned this from the Elves as well, perhaps from the Silvan or Wood-elves, the least noble group of Elves who never left for Aman. The Northmen I imagine possess the little that they know of magic from both the Dwarves (to whom they indebt much of their culture and knowledge) and the Wood-elves of Mirkwood.

Dwarves are not a particular magical race per se but they seem to have some knowledge of magic and alchemy to enhance and enchant their technology and mechanical innovations. Here I also imagine that this may be the result of early cooperation between the Elves and Dwarves during the First and Second Ages. For example, the great West-gate or Doors of Durin of Khazad-dûm was constructed in cooperation between Dwarves and Noldor Elves; the two doors when closed could only be opened magically by uttering the pass-word Mellon (S: ”Friend”). I imagine that this particular magic was the especial contribution of the Elves. The Dwarves being mostly tellurgic or chthonically inclined, have no natural understanding for magic and apparantly scoff at spells and such things; the logic is that they only possess knowledge of magic and alchemy that was taught to them at close hand from the Sindar Elves during the Years of the Trees, and later from the Noldor, and perhaps through some direct early divine intervention from the SmithVala Aulë who created the Dwarves and gave the Seven Fathers some possession of magical and alchemical knowledge connected to forging, mining, metallurgy, etc.

When it comes to the Easterlings and in particular the Southrons, it is obvious when we consider Tolkien’s own words and ICE’s Middle-earth Series, that they largely possess knowledge of evil or dark magic, known as sorcery. They have obviously come under the shadow of Sauron, and before that of Morgoth. In the same manner, the unfaithful or Black Nûmeóreans pay tribute to the Dark Lord and practice a twisted and evil form of Elvish magic and alchemy. Now Morgoth (or Melkor as he was known before his open rebellion against Eru), the greatest amongst the Ainur, was the originator of disharmony in the Ainulindalë as he sang his own song out of tune with the rest of the Ainur. This became the origin of evil magic, or the act of creation with evil or harmful intentions. Melkor, and later Sauron, manipulated and influenced the Elves, such as making them forge the Rings of Power for his own ends. (Some Elves were captured by Melkor’s minions and tormented beyond recognition; thus was the Orcs created.) In reading the ICE’s campaign module ‘The Court of Ardor in Southern Middle-earth’ (Stock # ME 2500) we are told that the Elves of Mûmakan, having good intentions (as they always have), became manupulated by Melkor to develop a dark form of elemental magic, and soon became the 19 Lords of the Court of Ardor. They even developed a deck of magical cards with the aid of Melkor himself which they called ”The Cards of Arna”, which directly reflects the 22 Trumps of the Tarot Major Arcana as we know it. (I’m planning to write a separate post on the Cards of Arna and compare them with the 22 Tarot Trumphs.)

My take on this subject of sorcery is that as Melkor before him, the Maiar Sauron uses magic to corrupt the men, and even the Elves. He used magic (which also has a divine origin as any magic performed by a Maiar) to bind the Black Nûmenóreans to his leash. When anyone, especially a fainthearted character, uses magic in Middle-earth by the time of T.A. 1640, when Sauron appears at Dol Guldur as the Necromancer, that person catches the gaze of the evil eye of Sauron. Even through good magical deeds, the spell caster ”lights up” on the astral realm of shadow and becomes the target of Sauron’s magical manipulation instead of receiving the aid of the Valar and Maiar; Sauron is after all the Lord of Middle-earth from aSauron spiritual perspective and magic performed there can easily sway towards the Shadow of Mordor. Elves and other Maiar are somewhat protected through their strong will and spirit (in MERP & RM game terms a high value of Presence or PR). However, even the mightiest amongst the Ishtari, Saruman the White, did eventually fall under the Shadow of Sauron (althought in T.A. 1640 that is still a well guarded secret). It is only the absense of the One Ring of Power which prevents Sauron to become the actual Lord of Middle-earth and the ruler of all Kings, something that Saruman craves for himself. When the Hobbit Bilbo Baggins finds the One Ring in T.A. 2941 it gradually becomes activated which quickens Sauron’s spirit and makes him more powerful than ever. This explains why the practice of magic is so scarce amongst men at the closure of the Third Age and more common in T.A. 1640 as the One Ring still hides at the bottom of the great river Anduin. Thus, the Elves are both the transmittors of good and evil magic in Middle-earth, in the latter case through the manipulations of Sauron.

There exists a interesting parallell to our own world in traditionalist hermeticism (recounted by Julius Evola) which reflects that process of Middle-earth. (Tolkien obviously was in rapport with the Traditionalist Perennial School.) As the Elves are the transmittors of the divine magic to men so there exists a tradition which states that a semi-spiritual race of Hyperboreans transmitted the esoteric tradition to mankind. These Hyperboreans inhabited the northern parts of Europe (hyperboreus literarily means ”beyond the north”), much like the Elves of Eriador. They even founded the mythical civilization of Atlantis, which emulates Nûmenor (or perhaps Valinor even). Through inbreeding with humans the divine bloodlines of the Hyperboreans were transmitted through Man, but in the process corrupting the purity of the Hyperborean race which eventually lead to the cataclysm of Atlantis (in a similar vein as Nûmenor was flooded). In this view the fair races of North and Central Europe most of all embody the spirit of the Hyperboreans, and conversely the southern dark skinned races most of all are considered to be drawn to more chthonic influences, a concept which may seem quite racist to the modern mind. But let’s be honest, in Middle-earth the noble Nûmenorians (who are under the most Elven influence) are fair skinned, while the ”swarthy” Southrons and Easterlings are under Saurons dominion (not an entirely political correct notion either, which may be excused by it being a saga and thus a metaphore).

Far HaradIn Middle-earth being a mythical prehistory of our World, the notion of ancient occurances, races and cultures of Middle-earth later affecting earthly cultures and races follows naturally. Thus, following the rationale of this parallell world theory and Middle-earth and Earth eventually becoming merged, and the mythical existance of Arda becoming manifest in our world, it stands as obvious that the actual identity of the mysterious Hyperboreans are non other than the Elves of Arda. These noble and almost semi-spiritual (or at least otherworldly) creatures transmitted the magical, astrological and alchemical, i.e. esoteric lore, to the Nûmenorians or High Men. These later became the spiritual impetous to the Minoan and Greek civilizations, later Hellenistic and Roman, which by and large was the origin to the European civilization proper. In a similar vein, the magical, astrological and alchemical tradition of the Nûmenóreans later emerged in our world as the hermetic tradition, and all of the other sister traditions centered around Alexandria, such as the Pythagorean, Neo-Platonic, Gnostic, Qabalistic, etc. Elven magic in Ardor, I imagine, was the originator of much of the magical traditions of the Far Harad, which later spilled over into the Oriental esoteric traditions such as Yoga, Tantra, Daoism, pre-Islamic Arabic magic, etc.

The really intersting and unique thing with ICE’s description of the magic of the Court of Ardor is that it very closely approximates the hermetic tradition of the elements and the Tarot (the Cards of Arna), not described anywhere else in the MERP rules. In my view, the Mûmakan area is the equivalent of Earth’s Chaldea or Mesopotamia, one of the founding places of the Chaldean magical, astrological and alchemical traditions which later emerged as the hermetic tradition in Hellenistic Alexandria. The really interesting thing with the hermetic tradition is that it is very closely related in its essence with the tantric and yogic traditions of India; in a similar vein I imagine that the magic of the five elements and that of the Arna (Tarot) has a very strong and open presence in Mûmakan, not so much obvious and practiced in the open by the Elves and men in Eriador and Gondor. However, as the Court of Ardor is described by ICE as formulating as early as in the closing years of the First Age, and under the influence of Melkor, it constitutes a very old form of magic and probably reflects Elven magic (corrupted or not) in general, which is elemental based precisely as in the ancient (and later) form of Greek magic and alchemy. And the Elven culture is of course the spiritual origin of the Minoan and Greek civilizations, which heavily influenced the Nûmenóreans, etc.

Early ad for ICE’s Middle-earth Series

Middle-earth ad

I would like to share with you a piece of Iron Crown Enterprises history, an ad from 1982 announcing the newly launched Middle-earth Series which would spawn such a rich tapestry of Middle-earth only being matched by J.R.R. Tolkien’s own creativity. When this ad appeared in America (probably in a game magazine) ICE had already published that great map over the entire Middle-earth (ICE Stock # 2100), a beautifully crafted poster in full color cized 24″ x 36″ (60 x 90 cm). (See map below and click for greater resolution.) It was proficiently drawn by Pete Fenlon, one of the creators of the Rolemaster and Middle-earth Role Playing (MERP) game systems, as well as the brain behind the Middle-earth Series. It seems that between Fenlon and Coleman Charlton, the former was responsible for the world system while the latter main responsibility lied with the game system. Fenlon also drew all of the smaller detalied maps that were attached to the different Middle-earth modules of the series that even surpassed that great map; Fenlon’s crafmanship gave ICE’s Middle-earth Series that special flavour that haven’t been surpassed since. He was also one of the authors of the companion to the great map, the Campaign and Adventure Guidebook for Middle-earth (ICE Stock # 2200), the first game module proper of the series. It contained a general overview of entire Middle-earth, mapping its geography, fauna and flora around the aforementioned map, which also was attached to the module but now in a reference gridded version.

Middle-earth Map

The Guidebook for Middle-earth also contained a general overview over the different races and cultures of the regions, as well as delineating the several languages of Middle-earth and their geneology and interrelationship. The ad also announced that by Christmas ICE would publish more modules centered on portions of Middle-earth, mapped out in much more detail, containing the aforementioned detalied maps, or to cite the ad:

Each module will come with color maps scaled and keyed to the grid sections of the reference map. These maps will fit together ultimately forming a huge richly detailed world mosaic. Cultural data, topography, major citadels, climates, politics, military systems, magic, and city layouts will all be included.

In retrospect, ICE’s words weren’t the least hollow and few players and Gamemasters would become dissapointed at its Middle-earth Series modules which would be continously published for an entire 15 years until 1997. The initial upcoming campaign modules launched in 1982 as mentioned in the ad were Angmar Land of the Witch King (ICE Stock # 2300), Umbar Haven of the Corsairs (ICE Stock # 2400) and The Court of Ardor in Southern Middle-earth (ICE Stock # 2500), although that last module wouldn’t be published until early 1983.

Guidebook for Middle-earthAngmar Land of the Witch KingUmbar the Haven of the CorsairsThe Court of Ardor

MERP/SRR miniatyrer

Mithril - The Hobbit

Bordsrollspel är intimt förknippat med miniatyrfigurer som används när taktiska situationer skall avgöras mellan ett flertal kombatanter. Det är svårt att tänka sig rollspel utan miniatyrer; skall jag vara helt ärligt så var det just de snygga miniatyrerna som attraherade mig till bordsrollspel när det begav sig i mitten av 1980-talet. Miniatyrer i metall som användes för midgårda spel och modeller har en förhistoria vilket sträcker sig ända tillbaka till 1978 när Heritage Models Inc. erhöll licensen att producera en uppsättning med miniatyrserier i 25 mm med karaktärer direkt tagna ur Ralph Bakshis animerade långfilmsadaptation av The Lord of the Heriage Trade catalogue LotRRings. Det officiella namnet för denna produktionsserie blev sonika ‘The Lord of the Rings’, tagandes namnet och typsnittet från den populära filmen med vilket den blev intimt förknippad. Här bifogas några exempel från Heritages uppsättningar av figurer. (Klicka på bilden strax till höger för att se hela Heritages katalog hämtat från 1980.) Dessa modeller fann snart en ny publik när Iron Crown Enterprises (ICE) 1984 gav ut sitt nya bordsrollspel Middle-earth Role Playing (MERP), vilket i sin tur översattes till svenska 1986 som Sagan om Ringen: Rollspelet (SRR):

Heritage miniatures

Här nedan följer några exempel på lådutgåvor skapade av Heritage i samma uppsättning av miniatyrfigurer i metall hämtade direkt ur Bakshis visuellt imponerande och nydanande film The Lord of the Rings från 1978. Dessa figurer, vilket är mycket sällsynta idag och utgör begärliga samlarobjekt, kan fortfarande vara användbara i en midgårda kampanj som strävar efter att fånga känslan i Tolkiens böcker och den historisk realistiska traditionen, om du skulle ha turen att komma över några det vill säga (exempelvis på eBay):

Heritage boxes

Föga förvånande ärvdes dessa fina modeller (åtminstone i andan) långt senare när produktionen av miniatyrer i metall specifikt anpassade för Iron Crown Enterprises MERP materialiserades 1985, när den första serien på beställning av ICE utvecklades av Grenadier Models Inc. brukande samma franchise (varumärke) som Heritages.Grenadier-Citadel (Detta faktum allena bevisar den starka kopplingen mellan Bakshis film och MERP.) Grenadier utformade sin egen design men behöll den konstnärliga utformningen och logotypen på sina omslag taget från Baskshis film. Det verkar som att denna licens från ICE fördes över samma år till Citadel Minatures Ltd. vilket producerade en stor mängd olika uppsättningar av miniatyrer i metall, främst karaktärer hämtade ur J.R.R. Tolkiens The Hobbit och The Lord of the Rings. Nedan bifogas ett exempel på en uppsättning klassiska kartonger med den från Grenadier till vänster och den från Citadel till höger.

Grenadier-Citadel

Här följer en mer detaljerad bild på Citadels första 1980-tals uppsättning av midgårda miniatyrer vilket förevisar lådutgåvan som föreställer Ringens brödraskap. Denna uppsättning av charmiga metalliska miniatyrer hämtade ur Härskarringen skiljer sig avsevärt från den senaste raden av miniatyrer vilket finner sin inspiration i Peter Jacksons filmadaptation och som avviker från den historisk realistiska traditionen, även om det är Citadel (Games Workshop) som tillverkar de senaste uppsättningarna (i 28 mm) i kölvattnet på Jacksons filmer. Förvisso är dessa nya uppsättningar av midgårda miniatyrer välgjorda avseende sin detaljrikedom. Problemet med Citadels nya serier är att de är för ”fantastiska” och överdrivna, precis som i Jacksons filmer som har en alldeles för överdådig design. Dessutom är de tillverkade i plast. I mina ögon är det endast rejäla miniatyrer i metall såsom Citadels av äldre dato som duger för ett retro-rollspel såsom MERP och SRR på grund av sin mer nedtonade utformning som känns mer realistisk och historisk förankrad, även om Citadels gamla figurer har en tendens till att vara ganska så grova i sin detaljrikedom på grund av den ringa storleken (25 mm), vilket dock fungerar väl till skalan på ICE:s olika spelmoduler:

Citadel fellowship

År 1987 överfördes slutgiltigen denna licens till Mithril Miniatures (ett dotterbolag till det anrika irländska företaget Prince August) vilket producerade en stor mängd egendesignade modeller och serier tagna från sagda böcker men även och desto mera anpassat efter ICE’s Middle-earth Series och MERP/SRR. Mithrils figurer är mer detaljerade och finare i sin utformning jämfört med de tidigare serierna från Heritage och Citadel, då de ofta är tillverkade i en större skala (upp till 32 mm). Den goda nyheten för retro-nördar som mig är att Mithril forfarande tillverkar midgårda rollspelfigurer, även om de inte har skapats enkom för MERP/SRR (eftersom detta spel inte existerar idag). Men vi pratar ej blott om nyare serier här; Mithril reproducerar fortfarande de gamla modellerna från 1980-talet. Detta innebär att det fortfarande är möjligt att beställa de gamla uppsättningarna ursprungligen skapat för MERP i nyproduktion, inkslusive gamla lådor och konstverk. Deras produkter kan fortfarande beställas genom deras officiella hemsida www.mithril.ie.

Mithril - Gandals & The Shire FolkMithril - Dunlending Chieftain

Om du strävar efter att återskapa den där speciella känslan och retro-estetiken från 1980-talets Middle-earth Role Playing och Sagan om Ringen: Rollspelet, vilket hämtar sin tradition hela vägen till Ralph Bakshis The Lord of the Rings och slutligen finner sin slutgiltiga och optimala form genom ICE’s Middle-earth Series, är Mithril Miniatures det enda sättet att angripa problemet. Här finns inget substitut. Och bara för att frammana lite nostalgiska känslor bifogar jag några bilder från den svenska annonsen för Mithril Miniatures vilket publicerades i tidningen Sinkadus (utgivet av Äventyrsspel) mot slutet av 1980-talet:

Sinkadus - mithril

Och här är avslutningsvis några exempel på grannt målade midgårda metallminiatyrer (alla i 25 mm skala) tagna från samma tidning och annonser från Prince August/Mithril Miniatures, från övre vänstra hörnet en blixtbesvärjande trollkarl, en flygande drake, en balrog, en drake som traktar efter en jungfru, en ringvåldnad (Häxmästaren från Angmar) med sin mörkerbest, avslutat i det nedre högra hörnet med tvenne Rohirrim i en tvekamp mot en ensam orch:

Magiska blixtar  Flygande drake  Balrog

Drake  Ringvåldnad  Rohirrim

Sinkadus och SRR

Sinkadus

En av anledningarna till varför jag har startat denna blogg är för att jag på sikt skall kunna publicera mina egna husregler, vilket jag är i färd med att utveckla i takt med spelets gång och ju längre kampanjen fortskrider. Dessa husregler kommer att vara skrivna på engelska med anledning av deras utgångspunkt från de engelskspråkiga spelsystemen MERP och Rolemaster från Iron Crown Enterprises. Dock kommer jag även att ta upp viktiga astpekter av Sagan om Ringen: Rollspelet (SRR), den svenska översättningen av MERP utförd av Äventyrsspel (Target Games), i synnerhet när översättningen direkt motsäger det engelska originalet. I dessa husregler gör jag en detaljerad uppställning av alla primära och sekundära källor som jag har baserat reglerna på. Bl.a. gjorde jag nyligen en sammanställning på alla nummer av Äventyrsspels tidning Sinkadus, vilket gavs ut under åren 1983-1995. De flesta nummer under åren 1987-1991 innehöll information om SRR eller om ICE:s produkter, vilket jag nu presenterar här (som en ”preview” av vad som komma skall i form av husregler) i tabellerad form och med den ursprungliga engelskan bevarad:

  • Sinkadus Nr. 6 (Feb 1987): Brevspalten – Rättelser (errata for SRR – Midgårdshäfte and Tabeller), and Saurons språkrör – Sagan om vadå? Eller hur man startar en kampanj i Tolkiens sagovärld, a translation of an article by Graham Staplehurst (originally published in White Dwarf) commissioned to Wilhelm Korp.
  • Sinkadus Nr. 7 (Apr 1987): Brevspalten – Rättningar: Sagan om Ringen (errata for SRR – Regler and Tabeller).
  • Sinkadus Nr. 8 (Jun 1987): Saurons språkrör – Nya yrken by Ulf Zindermann, Fler andrahands färdigheter by Anders Blixt and Monster i Midgård by Henrik Strandberg.
  • Sinkadus Nr. 9 (Aug 1987): Radagasts hopp by Thomas Friberg, Toralf Hällen and Måns Åkerlund, Transporter by Anders Blixt, and Saurons språkrör – Magiska saker i Midgård by Henrik Strandberg and Hurins yxa by Ola Häggström.
  • Sinkadus Nr. 10 (Nov 1987): Regelfunderingar – Andrahandsfärdigheter i SRR by Anders Blixt.
  • Sinkadus Nr. 11 (Jan 1988): Regelfunderingar – Metriska fötter i SRR (errata for SRR – Regler) by Anders Blixt.
  • Sinkadus Nr. 12 (Mar 1988): Kampen om Cardolan by Henrik Strandberg and Andreas Gabriel, and Regelfunderingar – Jag ler och försvinner (clarification and alternative rule for SRR – Regler) by Anders Blixt.
  • Sinkadus Nr. 13 (Jun 1988): Saurons språkrör – Noldors varghundar, a translation of an article by Jorge Quinonez commissioned to Olle Sahlin, and SRR & GDD (conversion rules) by Anders Blixt, and Brevspalten (Q&A) – Språkbrukare med abstinensbesvär by Fredrik Ström and Red.
  • Sinkadus Nr. 14 (Aug 1988): Regelfunderingar – Rättningar: SRR-magi and Begränsningar av RM-bonusar i SRR, as well as Upphittat (omitted table from Sinkadus Nr. 13: SRR & GDD), by Anders Blixt, and Brevspalten (Q&A) – Snålskjuts by Peter Lönnberg and Red, and Smyg vackert by Patrik Eliasson.
  • Sinkadus Nr. 15 (Oct 1988): Brevspalten (Q&A) – Obs! Kritiskt brev (concerning arm grieves), Saurons språkrör – Midgårda ideal and Magi i Midgård by Ulf Zindermann.
  • Sinkadus Nr. 16 (Dec 1988): Hur SL överlever rollspelsäventyren by Fredrik Ström, and Sinkadus tar en titt på Rolemaster by Henrik Strandberg.
  • Sinkadus Nr. 17 (Feb 1989): Saurons språkrör – Stridstabell till SRR by Henrik Strandberg, Erfarenhetspoäng i SRR by Rikard Klasson, Regelfunderingar (Q&A) – Sagan om ringen: Armskenor, Anfall bakifrån and Språkfråga by Fredrik Ström, Anders Blixt and Henrik Strandberg, and Arkitektur by Olle Sahlin.
  • Sinkadus Nr. 18 (Apr 1989): Par i svart by Anders Blixt, Saurons språkrör – Skräcktabell för SRR by Anders Blixt, Regelfunderingar (Q&A) – Sagan om ringen: Iakttagelseförmåga and förflyttning by Melker Eriksson and Anders Blixt, and Rättningar: Södra Mörkmården by Anders Blixt.
  • Sinkadus Nr. 19 (Jun 1989): Regelfunderingar – Armskydd än en gång by Anders Blixt, in part a translation of an alternative table by Don Cargille.
  • Sinkadus Nr. 21 (Oct 1989): Försvunnen i Tharbad by Jakob Ryngen.
  • Sinkadus Nr. 22 (Dec 1989): Brevspalten (Q&A) – Att vara eller inte vara… by Magnus Bergström.
  • Sinkadus Nr. 23 (Feb 1990): Aiwelindirs dagbok by Fredrik Ström, Äventyr i midgård by Fredrik Ström and En kommentar by Olle Sahlin.
  • Sinkadus Nr. 24 (Apr 1990): Framslagningsmodell för SRR (including Kompletterande rollformulär) by Fredrik Ström, and Belägring! by Anders Blixt.
  • Sinkadus Nr. 27 (Oct 1990): I Angbands skugga: Rollspel i Silmarillions värld by Anders Blixt.
  • Sinkadus Nr. 28 (Dec 1990): Cabed Angren: En äventyrsplats till Sagan om Ringen by Fredrik Ström.
  • Sinkadus Nr. 29 (Feb 1991): Yôzâyan über alles: Rollspel i Midgårds Andra Ålder by Anders Blixt.

De uppräknade Sinkadus-numren (och alla andra nummer som inte innehåller någon information om SRR) finns att ladda ner från Internet Archive prydligt uppställda, dock inte i nummerordning.

En ny blogg om midgårda rollspelskampanjer

Välkomna till denna nya blogg och hemsida som tar upp frågor kring bordsrollspelet Middle-earth Role Playing (MERP) och dess svenska översättning Sagan om Ringen: Rollspelet (SRR), och dess modersystem Rolemaster (RM). Till detta skall män även lägga till alla spelprodukter som har utmynnat kring J.R.R. Tolkiens Midgård, de otaliga kampanj- och äventyrsmoduler som tjänar att underbygga spelsystemen, både på engelska och översatta till svenska. Dessa produkter ämnar vi att beskriva och recensera. Vi kommer att ta upp de flesta aspekterna av midgårda rollspelande och beskriva våra kampanjer och äventyr i mer detalj. Tanken är också att komma med matnyttiga tips, både i våra egna tillämpningar och på olika resurssidor ute på Internet.

Utöver detta kommer vi även att ägna oss en del åt Professor Tolkien och hans verk. I detta kommer vi att försöka uttolka dem och försöka att anlägga ett filosofiskt perspektiv. Vi kommer även att uppmärksamma de talrika adaptioner som har gjorts av Midgård, både på film och i litteratur. En och annan recension kommer att bifogas till denna blogg. (Här är det väl värt att göra läsaren uppmärksam på att undertecknad även skriver filmrecensions-bloggen Cinecracy.) Vi kommer även att ägna oss en del åt Tolkieninspirerad konst, i synnerhet de vackra målningar som Angus McBride gjorde för ICE:s midgårda produkter och även åt andra som porträtterar antikens soldater, krigare och arméer. Även andra konstnärer kan komma på tal, exempelvis Alan Lee och John Howe.

Note in English: This blog has the ambition to describe in detail the Fantasy Roleplaying Game Middle-earth Roleplaying (MERP) and its larger cousin Rolemaster (RM), produced by Iron Crown Enterprises (ICE) as well as their numerous modules from the Middle-earth Series. We will also present artwork and reviews, of both game products as well as other adaptations of J.R.R. Tolkien’s Middle-earth, such as movies, literature, etc. As much of the game system and world revolves around the American produced ICE products, much of these posts will be written in English.