Peter Jacksons ‘Sagan om Ringen’ (2001)

Ringvåldnader

Förtom att spela rollspel tillbringar jag även en hel del tid framför bioduken hemma, vilket har föranlett mig att skriva filmrecensioner som jag lägger upp på min blogg Cinecracy. Här på Midgårda Rollspel tänker jag återblogga de recensioner på Cinecracy som kan tänkas vara relevanta för ämnet J.R.R. Tolkien och midgårda spörsmål. Inte minst kan filmer tjäna som en inspiration för midgårda rollspelskampanjer. Först ut är Peter Jacksons filmatisering av ‘The Fellowship of the Ring’ (‘Sagan om ringen’) från 2001, vilket nog är den film i hans Härskarringen-trilogi som känns mest trogen Tolkien. Annars tycker jag att Ralph Bakshis tolkning av ‘Sagan om ringen’ från 1978 är den som bäst uttrycker känslan och estetiken i ett historisk realistiskt midgårda rollspel. Jag ämnar att skriva en recension av Bakshis The Lord of the Rings i en inte allt för avlägsen framtid på Cinecracy och återblogga den här på Midgårda Rollspel. I denna framtida recension kommer jag att göra just denna jämförelse mellan hans film och Jacksons avseende estetik, men också för att poängtera att Bakshis film i många avseenden kan anses vara en ”previsualisation” av Jacksons.

Låt det dock inte råda någon som helst tvekan om att Jacksons tolking av ‘Härskarringen’ (till skillnad från den senaste Hobbit-trilogin) otvetydigt är en mycket bra filmatisering rent cinematografiskt, något som jag också ger uttryck för i mina recensioner av filmserien. Men rent estetiskt skiljer den sig en hel del från Iron Crown Enterprises (ICE:s) historisk realistiska tolkning av Midgård, vilket enligt min åsikt bättre uttrycker Tolkiens egen avsikt. Jackson har med sina filmer fört Tolkiens värld mot mer gotiska former, inspirerat av konstnärerna Alan Lee och John Howe. Det funkar väl på bioduken men i mina ögon sämre i ett midgårda rollspel. Dock fungerar de inledande scenerna i Hobbsala mycket väl som en inspiration för att beskriva hobernas kultur och mentalitet. Även Morias balrog, Durins Bane, är mycket imponerande gestaltad och följer fastställd Tolkien- och ICE-tradition. Gandalf den grå, en av de viktigaste huvudkaraktärerna i Tredje Ålderns Midgård, känns också genuint traditionell. I övrigt svävar det ut i större eller mindre grad i vad som är gångbart i traditionellt midgårda rollspel.

Jag skrev den första versionen av denna recension redan 2003 och merparten nio år senare, och då hade jag ännu inte läst något av Tolkiens verk. Idag har jag läst både ‘Bilbo’ och ‘Sagan om ringen’ (på svenska) men min uppfattning om Jacksons filmatisering av den senare står fortfarande fast utifrån rent cinematografiska hänsyn. Jag har dock även sedan jag skrev recensionen börjat spela det midgårda rollspelet MERP/SRR från 1980-talet och läst stora delar av ICE’s Middle-earth Series och har nu till slut ändrat min syn på att Jackson på något sätt skulle avspegla Tolkiens Midgård ”neutralt”. Tvärtom har jag med tiden insett att Jacksons version representerar en senmodern och postmodern syn på den estetiska avbildningen av Midgård vilket följer de nyutgåvor av ‘Bilbo’ och ‘Härskarringen’ som har illustrerats av John Howe och Alan Lee. Min ambition är att återblogga de övriga två filmerna i Peter Jacksons Härskarringen-trilogi, vilket lider av samma brist på analys i vad som anses vara klassisk Tolkien-tradition och postmoderna nytolkningar. Förhoppningsvis kommer jag även att skriva om Hobbit-trilogin, i det senare fallet om och när jag har skrivit recensioner av dessa filmer på Cinecracy som definitivt kommer att innehålla denna dimension angående den estetiska designen.

Sammanfattningsvist tycker jag att Jackson med sin första trilogi gav filmvärlden en av de största och mest imponerande filmserierna, på nivå med Star Wars-franchisen. De tål att ses många gånger. Till skillnad från hans senaste filmatisering av ‘Bilbo’ (där Tolkiens ursprungliga och relativt korta historia har fyllts ut substantiellt med eget påhittat material för att ge utrymme till tre mycket långa filmer) så har Jackson med Härskarringen-trilogin varit tvungen att skära i Tolkiens berättelse ganska så mycket för att få plats med en film som inte svävar ut för långt i tid, vilket har resulterat i mycket mer solida och innehållsrika filmer. Ändå har Jackson med denna trilogi skapat en ny trend i Hollywood att producera mycket långa filmer, på gott och på ont. När det gäller dessa första tre filmer föredrar jag alla gånger de förlängda versioner som gavs ut på DVD (och senare på Blu-ray) framför bioversionerna, då dessa hamnar närmare Tolkiens berättelse. Detta till trots har fansen klagat på Jackson att han från ‘Sagan om ringen’ utelämnade sekvensen med Tom Bombadill och äventyren kring Kummelåsarna. Det hade varit kul att se men jag håller personligen med Jackson om att de inte tillför något av relevans för själva huvudhistorien. Vilket fall som helst så följer min filmrecension av Peter Jacksons Sagan om ringen här:

‘Sagan om ringen’ eller ‘Härskarringen’ är egentligen en bok som skrevs av J. R. R. Tolkien under åren 1937 till 1949, varav merparten skrevs under Andra Världskriget. Tolkiens religiösa övertygelse (katolicismen) genomsyrar verket, främst i dess framställning om kampen mellan det onda och det goda i människan, i sin yttersta form genom de onda orcherna (demonerna) och de ädla alverna (änglarna), med människorna däremellan ställda i gråzonen att välja mellan dessa motstridiga makter. Men tonen i boken är också påverkad av hela den apokalyptiska känslan som genomsyrade tiden före, under och strax efter Andra Världskriget. Verket uttrycker även Tolkiens förakt för industrialiseringen och hur den har påverkat samhället och människan. Allt som är gott är ‘grönt’ och allt som är ont är ett kargt och stenigt ödeland, av eld och metalliskt; på ett sett får man se på Tolkiens verk ‘Sagan om ringen’ såsom ett tidigt inlägg i miljödebatten och Tolkien själv som en pionjär inom miljörörelsen. En annan stark influens var nordisk och germansk mytologi, samt även keltisk och finsk folklore. Tolkien lär ha sagt att han med sina litterära verk ville ge England sin egen inhemska mytologi… Läs resten av recensionen här

Annonser

Posted on 25 januari, 2015, in Filmrecension and tagged , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: